En lite djävul på min axel!

Jag har alltid misstänkt att jag har en lite djävul som sitter på min axel

och viskar en massa i mitt öra. Det fick jag bekräftat i måndags när jag

fullföljde min ondskefulla plan. Moha haa!

Två av mina kollegor(en av dom Klippan) ska börja på möbler nästa

vecka. Mot deras vilja. Helt sjukt. Jag förstår kollegornas desperata

försök att få mer timmar inom logistik(jag vill ju oxå dit). När dom nu

ska komma över till vrum så måste dessa underbara människor(fjäsk?)

ta på sin våra underbara(örk!) gula tröjor. På logistik använder vi/dom blå.

"Över min döda kropp...att jag tar på mig en guling"

Och de orden hörde lilla djävulen som satt på axeln och en plan började

smidas.Moha haaa!

JAG ska ge kollegorna gula tröjor och som grädden på moset ska jag slå in

"gulingarna" i paket. Moha haa!

På månddag, efter jobbet, haffade jag b-jouren och a-jouren och hämtade ut

"gulingar" åt kollegorna. B- och a-jouren hjälpte till mig att hitta rätt storlek.

Sen rusade jag till kontoret på kajen och slog in tröjorna i paket. En viss Mr B

och jag kollade i schemat vilka som jobbade på tisdag morgon. Ahaa...Masse

kan hjälpa mig...Sååå jag ringde Masse och involverade honom. Han skulle få

äran att dela ut paketen om han kom till jobbet före kollegorna. Jag sjäv

var ju ledig. Moha haaaaaa!

På tisdag morgon tjugo över 6 på morgonen ringde telefonen. Det var Klippan.

Minns inte allt hon sa men fegis var ett av orden jag hörde.

Imorgon ska jag jobba....tror inte att jag ska vista på Ts på några dagar. Och

sen får jag gå med ryggen mot väggen resten av året. För jag vet:

HÄMNDEN ÄR LJUV.